Fria radikaler är instabila kemiska ämnen med en oparad elektron. Därför är de ytterst reaktiva och reagerar med molekyler i sin omedelbara närhet; vanligtvis proteiner, nukleinsyror, omättade fettsyror etc. De kan till och med orsaka kedjereaktioner tills de neutraliseras av antioxidanta ämnen. Först kallades de för fria radikaler, men det finns andra mycket reaktiva molekyler som inte är fria radikaler. Därför använder man i allmänhet termen ”reaktiva ämnen”.
I låga koncentrationer kan fria radikaler ha en fördelaktig inverkan på vår organism:
De bidrar till vår organisms försvarsmekanism genom att bekämpa virus och bakterier.
De spelar en central roll i den homeostatiska balansen t( (när regleringsmekanismen fungerar på rätt sätt och därmed bevarar det fysiologiska mediets normaltillstånd).
Fria radikaler skapas ständigt och i stora kvantiteter. Vår organism bär på en serie försvarsmekanismer för att neutralisera dessa fria radikaler och uppnå balans för att på så vis undvika så kallad oxidativ stress.
Klassificering av fria radikaler: Fria radikaler eller reaktiva ämnen kan huvudsakligen klassificeras i fyra grupper:
1) Reactive Oxygen Species-ROS (Reaktiva syreföreningar)
2) Reactive Carbonyl Species-RCS (Reaktiva Karbonylämnen)
3) Reactive Nitrogen Species-RNS (Reaktiva kväveämnen)
4) Reactive Sulphur Species-RSS (Reaktiva svavelämnen).
Dessa bildas av endogena källor, som till exempel enzymatiska reaktioner, men även av yttre faktorer som UV-strålning. ROS har en tydlig dragningskraft till fosfolipider, som är grundläggande komponenter i cellmembranet, och orsakar lipid peroxidation. De orsakar oxidation och fragmentation av proteiner, kolhydrater och DNA. De är de mest talrika och bland dem är de viktigaste:
Fri radikal – superoxid anjon (02)
Fri radikal – Väteperoxid (H202)
Fri radikal – Hydroxyl (HO)
Dessa bildas pga angreppet av ROS på lipider, vilket orsakar lipid peroxidation, och av glykation av proteiner. RCS, bildade av direkt oxidation av proteiner av ROS, är kraftigt reaktiva. Den viktigaste är 4-HNE (Trans-4-hydroxy-2-nonenal) De angriper DNA och proteinmolekyler och är mer toxiska än ROS.
Dessa är molekyler baserade på kväveradikaler •e bildas när ROS reagerar med kvävederivat, till exempel salpetersyra, som lätt tränger igenom membran. Trots att de är en fri radikal, är de inte speciellt toxiska, eftersom de inte ackumuleras. Men när de reagerar med radikal superoxid (02), leder det till att peroxynitrit bildas. Detta är en mycket kraftfull oxidant.
De kan uppstå när en ROS-elektron går över till en sulfatatom i en organisk molekyl. Svavelatomen kan ge upphov till Thiol Radikaler (RS) genom oxidation av glutation, metionin, cystein och proteiner, och senare jagera med andra radikaler.
– Åldrande
De naturliga skyddsmekanismerna i celler som är kapabla att neutralisera fria radikaler försvagas med åren. Detta orsakar enzymatisk oxidation av proteiner, vilket leder till förändringar i cellomsättningen, en process som kallas oxidativ stress. Fria radikaler orsakar även lipid peroxidation, vilket leder till en ökad torrhet, erytem och rodnad. Ett av huvudproteinerna som angrips av fria radikaler är collagen, något som leder till förlust av elasticitet och för tidigt åldrande. Exuvianceprodukter är lämpliga för antiage.
– Hyperpigmentering
Fria radikaler spelar en viktig roll när hyperpigmentering uppstår. De orsakar en acceleration i melanogenesprocessen. Den överdrivna produktionen av melanin och peroxidationen av fleromättat fett i cellmembranet orsakat av fria radikaler leder till skapandet av lipida polymerer och färgade fosfolipider, kallade lipofusciner (åldrandepigment) >m är karakteristiska för fotoåldrad hud.
– Akne
Vid akne sker en förändring den naturliga antioxidanta försvarsmekanismen. Fria radikaler skapar förändringar cellväggarna, som i sin tur leder till en förändring i hudens naturliga barriärfunktion. Detta underlättar for för utveckling av mikroorganismer som är ansvariga för acne och intensifierar dess skadliga effekter. Fria adikaler orsakar även lipid peroxidation och, som en konsekvens av detta, inflammation i talgcellerna, vilket leder till ökad erytem och rodnad.
– Rosacea
I rosacea-hud invaderar patogena bakterier huden, drar till sig neutrofiler och makrofager till de inflammerade områdena och orsakar därigenom en hög koncentration av superoxidantjoner, vilket resulterar i en ökad cellandning. Dessa fria radikaler, som kommer från syre, har proinflammatioriska egenskaper, vilket sk
Mandelic Acid
Copyright © Weshift.se